Jesus förutsade det som nu händer i Europa…

Det är en ny kall och hård stormvind genom Europa. Nationalismen hotar som ett åskväder. Förakt och brist på hänsyn med skarpa gränser och splittrade relationer, mellan nationer, mellan olika åsiktsgrupper, med dödsförakt, hat, utan all förståelse.

Det drabbar dem som flyr undan krig. Smugglare blir miljonärer på att kräva hutlösa kostnader för att ge flyktingarna plats i båtar utan säkerhet. Dessa människor har fördrivits från sina hem. De jagas som villebråd. Individualismen formas med extrem självgodhet.

Donald Trump är som en ”profet” som hamrar in sitt budskap och får många efterföljare. Vladimir Putin är lågmäld men planerar strategiskt för återuppbyggnad av Sovjetunionens maktområden.

Jag har inte tillräcklig kunskap för att analysera orsakerna till det som kallas ”Brexit”. Men det är oroande tecken… Extrem egoism styr tänkandet.

Människor med kristen tro är över hela världen måltavla för dödsförakt. I vårt land finns ingen hänsyn till dem som försvarar de tio budordens värderingar. Även kyrkoledare och namnkristna på olika nivåer låter sig manipuleras.

Det judiska folket med Israel som nation angrips. Hisnande lögner ekar från tidigare perioder i historien. Judar anklagas för att förgifta dricksvattnet för araberna. Självmordsbombare och terrorister från områden som styrs av ”palestinska” grupper försvaras.

Jag har under drygt en vecka själv upplevt störtskurar av samma demoniska aggressivitet. Även kyrkfolk har påverkats att hålla med.

En gång jagades jag av en flock vildhundar i nattmörkret ute på landsbygden i Punjab i Pakistan. Jag kom på cykeln, på väg till en by. Hungriga hundar skällde och högg mot mina ben. Jag var yngre då och ganska stark. Därför undkom jag att bli hundmat. Den senaste tiden påminde utifrån ett psykologiskt perspektiv. Jag angreps inte fysiskt.

Jesus förutsade att ”eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta” (Matt 24:12).

Jag satt framför datorn och tänkte ”högt” på ”Facebook”. Känslomässigt lamslagen av massmordet. Självrannsakande formulerade jag att vi som troende kristna måste visa större förståelse för mångfald i olika livsstilar. Ingen får bli nedvärderad. Tror vi på kristna ideal måste vi hantera våra medmänniskor mer varsamt. Jag anknöt till Romarbrevets 7:e kapitel som stödjer människors andliga trygghet i förvissningen om Guds nåd och den försoning Jesus gjort möjlig, även i skeden av livet som är i konflikt med Guds egentliga vilja.

En man som heter Mikael Alfvén och under en vecka ska vara värd för Löttorps tältkyrka på Öland, bestämde sig för att ansluta sig till dem som skäller och vill tysta min röst. Utan att samråda med några ansvariga för Löttorps verksamhet, meddelade han mig att jag inte var välkommen att tala om Jesu försoning i det möte som var planerat. Han ville visa hänsyn till alla som var överens om att tysta mig, en gång för alla. Utan samtal, själviskt egenstark, ströks mitt namn från annonserna. Han själv kan bättre. Kanske är det så. Men varför ville han inte samråda med sina kolleger?

Den senaste veckan och en tidigare erfarenhet

Den senaste veckan innebar en ofattbar upplevelse av människors hat och ambition att missförstå med olika angrepp mot min person, att jag är gammal, ”mentalt sjuk”, att jag inte är lämplig att framträda i en kristen sommarkonferens på Öland m.m. personligt riktade försök att förnedra och förolämpa.

Så läser jag i Bibeln att ”löna inte ont med ont eller skymf med skymf. Tvärtom skall ni välsigna, eftersom ni är kallade att ärva välsignelse”. I samma bok (Första Petrus Brev) står det om Jesus att ”när han blev smädad, smädade han inte igen och när han led hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist”.

 

Nu vill jag ge en bakgrund. För någon tid sedan fick jag ett dokument som hade skrivits på arabiska och översatts till engelska. Texten är en instruktionsbok till Islamiska Statens celler i Europa. Jag överlämnade allt till säkerhetspolisen. Jag fick se steg för steg hur planering och genomförande sker när en självmordsbombare har ett uppdrag.

 

Jag läste också ett budskap på Internet som bygger på citat från Koranen med Islams egen tillämpning av texterna.

Ibland irriteras vi på människor som ger intryck av onödig ängslan och orsakar problem med sitt uppträdande. Vi var 300 svenska pastorer och församlingsarbetare som besökte Seoul för några år sedan. Inför hemresan påstod tre bröder att vårt flygplan med Korean Air riskerade att störta. Ingen trodde dem. Några bedömde deras oro som vanligt förekommande flygrädsla. Flygkapten och besättningen trodde inte på deras varning. Vi ”taxade” ut till ”run up” och vårt flygplan skulle just dra full fart i motorerna när det hände något… det blev tyst. Vi väntade. Efter tio minuter fördes vi tillbaka och fick stiga ut flygplanet. Man hade i sista stund upptäckt ett fel som hade riskerat en krasch. Ett dygn senare fick vi flyga hem. De bröder som hade uppfattat Guds tilltal vittnade om betydelsen av att inte nonchalera sådana varningar som upplevs som Guds tilltal.

 

I instruktionerna till Europas celler står det i detalj vad som planeras. Vi som läst materialet är överens om att ha ögonen öppna och även undvika sådant som kan upplevas som provokativt. Det gäller våra kyrkor och det gäller en sådan som mig. Jag kommer att vara mer försiktig än tidigare med vad jag säger och hur jag framför åsikter. Bättre ordval, tonläge, tillfälle m.m.

 

Så ska jag välsigna kritiker och önska framgång för dem som vill tvärtom för min del.

Jag vågar erbjuda dig detta….

Under lördagen var det drygt tretton tusen besökare på den här sidan och idag söndag redan kl. 07.00 hade 1500 personer varit inne på det som kallas ”blogg”. Jag förstår att många undrar vad jag har för åsikter och därför vill jag erbjuda den bok som nyligen kom ut med titeln ”Min själs memoarer och framtidsvisioner”. Jag skriver enkelt, men vågar beröra sådant som är aktuellt. Boken kostar ute i bokhandeln 259 kronor och jag har en extra förmån att kunna ge den till dem jag möter så här för 120 kronor.

Ge mig namn och hela adressen till min mailadress: stanley.sbg@telia.com och jag skickar boken i mitten av den kommande veckan. Ett alternativ är ett sms på min mobil nummer 0704 15 00 08 – tyvärr kan jag inte ta emot samtal. I en sådan åsiktsstorm som nu pågår måste jag begränsa telefonsamtal som annars blir påfrestande för hälsan.

Jag har avstått all royalty till förmån för att stödja den verksamhet som sker i Rinkeby Internationella Församling med den 30-årige f.d. muslimske väckelsepredikanten som efter ett personligt möte med Jesus började läsa Bibeln och i hemlighet fick vägledning av kristna ledare i hemlandet. efter ett moget beslut blev han och även hustrun döpta till Kristus, men då de skulle avrättas flydde de och finns nu i Storstockholm.

Alla mina arvoden under det här året ges till den verksamheten och vi har kunnat ge en månadslön med 15 000 kronor + sociala avgifter på detta sätt.

Webbkyrkan med styrelse förmedlar när pengar sätts in på bankgiro 134-9612

Med tacksam hälsning

Stanley Sjöberg

 

Det här är likt ett ”drev” under älgjakten…

Det är tydligen flera som tar fram ett foto av mig och sedan skapar ett konto i sociala medier med mitt namn, för att sedan presentera sig som ”Stanley Sjöberg” och ge ett budskap som väcker raseri och mordlust. Jag har talat med polisen men det finns ingen möjlighet att stoppa en sådan förtalskampanj och tysta ner sådan falskhet. Men hur underbart det än är med goda vänner så vill jag föreslå att vi alla tyst låter ”orkanen” dra förbi. De som följer de sociala medierna säger att mitt namn angrips från tre stora grupper och konsekvenserna blir sådana att jag i nuläget inte vill berätta om det. Risken finns att fler gör på samma sätt.

Vi önskar varandra en god helg

Stanley Sjöberg

Förnedra inte och provocera inte en åsiktsmotståndare!!!

Det här kanske några kan kopiera och visa sina vänner på Facebook?!

Mitt tänkande kan kritiseras. Det har heller ingen beslutande mening. Varje samtal mellan mogna människor är att kunna diskutera sakligt, lyssna, argumentera, därigenom stimulera till att studera mera, fråga flera och mogna som människa.

Jag är djupt förenad med det judiska folkets övertygelse om att deras nationella tillhörighet är det nuvarande Israel och ur historisk synpunkt även med ett större område. Därför beundrar jag Israel då de upprepade gånger varit beredda att offra geografiska områden för att få fred.

Samtidigt har jag kritiserat Israel för att enligt min mening ha använt sin militära överlägsenhet på ett allt för provokativt sätt. I samtal som jag haft har jag tyckt att Israel måste mer bekräfta sin omsorg och sitt stöd för de araber som finns i regionen och lever i fattigdom och utanförskap. Problemen är många och det är nog inte möjligt med fred förrän det sker som Bibeln förutsagt, nämligen att Messias-Kristus kommer och det blir försoning och rättvisa i alla dimensioner.

Många israeler är föredömen i dialogen och har en mycket trovärdig fredsvilja som kan och måste innebära fredlig samexistens inför framtiden. Jag har ingen sympati för Hamas, Hizbollah och de palestinska grupper som triggar barn och vuxna att hata, kasta sten och genomföra självmordsangrepp.

Idén att inte provocera utan istället respektera varandra är viktig.

I många diskussioner och i olika sammanhang är jag upprörd över USA´s och de allierades krig som drabbat olika delar av världen. Om det finns en vilja till fred i världen måste sådana anfallskrig upphöra som skett i Irak, Libyen, Afghanistan och i nordafrikanska områden.

Om jag sitter med i ett samtal hos frisören, i en bastu eller kanske hembjuden på en kopp kaffe, då brukar jag våga ge en åsikt om Sveriges närmande till Nato som jag menar är en olycklig process. För några år sedan var jag tillsammans med en god vän inbjuden till Moskva. Vi besökte Duman och utrikesministeriet, mötte parlamentsledamöter och även kyrkoledare. Det jag tror att vi då fick insikt kring var att när grannländer förstärker sin militär, då reagerar närliggande grannar med att också förstärka sin militär. Om det då är nedkylda relationer och det inte finns en mjuk och pågående dialog, då ökar missförstånd och det är så krig bryter ut.

När vi lyssnar till retoriken mellan vårt eget lands politiska ledare märks allt mer att det från båda sidor handlar om ”anfallskrig” med förstärkta missförstånd. Vi vanliga medborgare kan ju tycka att både regeringen och oppositionen har bra idéer och att motstridiga parter skulle vinna på mer tillmötesgående.

Det psykologiska ”spel” vi bevittnar känns igen från hur dessa politiker sannolikt hanterar vardagen i mänskliga relationer. Någon är utfryst och vad han/hon än säger, låtsas man att inte ha hört det. En annan röst höjs med ordval och gester som vittnar om starka känslor där saliga argument är mindre viktiga än tonen i röstläget.

Jag har också uppträtt provokativt och saknat diplomati i vissa lägen. Därför kan jag bara tala om hur viktigt det är med vilja att förstå, utifrån tidigare misstag. Så uttryckte jag mig när jag kommenterade massmordet i Orlando. Jag säger alltså inte att jag vet bäst och gör det bättre… men jag tänker om våra mänskliga relationer utifrån begreppet ”vi” och inte ”dom andra”.

Sverige har öppnat sina gränser för hundratusentals som kommit från områden med mycket konservativ kultur. Jag tror att det inte bara är de som måste bli som många svenskar i nyliberal stil… fredlig samexistes innebär att vi går dem till mötes och tar ”ett steg tillbaka” när det gäller alkoholkulturen, klädstilar och även i relation till sådana områden som det inte finns yttrandefrihet att nämna… men de flesta förstår?!

 

 

Varför kommenterade jag massmordet i Orlando

Det var en vanlig vardag. Jag fick telefonsamtal från Pakistan. Några var förtvivlade över att en elvaårig pojke hade straffats av sin slavägare med att han högg av båda ”skinkorna” på hans nakna kropp. Inom några minuter bestämde jag mig för att ordna ekonomi för operation och hjälp. Men efter några dagar dog pojken.

En annan helt vanlig dag. En slavflicka som hette Ishtar hade hög feber och orkade inte komma till tegelbrukets arbete. Slavägaren blev rasande och två tjänare slog ihjäl henne. Timmen efteråt, efter att ha sett hennes döda kropp via Skype, ordnade jag pengar för att friköpa pappa, mamman, brodern och hela familjen. Vi ordnade bostad och senare ett nytt arbete i frihet. Fortfarande ges familjen regelbundet bidrag och har en taxirörelsen med en riksha som börjar ge regelbundna inkomster.

En annan helt vanlig dag blev två unga makar bestraffade, mitt i arbetet på tegelbruket i Pakistan. De påstods ha sagt något negativt om Muhammed. Kvinnan och mannen i 30-årsåldern kastade levande in i eldsugnen där tegelstenar bränns. Timmarna efteråt ordnade jag så att de föräldralösa barnens morfar fick pengar för att ta hand om dem.

En helt vanlig dag överraskades en grupp unga kristna på en ö som tillhör Indonesien. Den finns intill Sulawesi. Kvinnorna våldtogs, sedan skar man halsen av dem. Männen dödades lika brutalt. En broder Junus flydde i mörkret och har fått hjälp av oss som kristna vänner .  Jag har mött honom och dottern i samband med flera liknande och ändå mer dramatiska händelser.

En broder berättade om sin tro på Jesus i en by i ett av Pakistans områden. Den muslimske prästen påverkades. Därför skulle han som är kristen dö. Koranen kräver dödsstraff. Han blev skjuten, men överlevde. Efter en tids sjukhusvistelse blev han närmast sönderslagen, men överlevde. Då startade vi en skola, byggde, anställde lärare och har nu snart 200 elever. Några av mina vänner gav stort stöd till den gemensamma insatsen. En ung kvinna besökte en by. Hon är kristen och hade samlat kvinnorna i byn till samtal utifrån Bibeln. På vägen ut ur byn blev hon skjuten och svårt skadad. Jag följde hennes situation och ordnade finansiering för operation och sjukshusvistelse.

Jag har varit snabb att med risk för min egen trygghet, engagera mig när människor är i nöd. Det gällde för länge sedan en tsunami vid Öst-Pakistans kust, då min bror och jag fick ansvar för två öar utanför Chittagong med en befolkning som hade förlorat allt. Vi var där med mat, kläder, husgeråd, byggmaterial m.m. En muslimsk präst, en polis och vi två svenskar kämpade i flera dygn.

Förra året dödades ett 70-tal barn och vuxna när de hade samlats som kristna för att fira påskhögtiden. Tidigare hade två kyrkor sprängts och många dödades. Jag var direkt med i hjälparbetet med insamlingar och stora penningsummor.

Förra sommaren fick vi nyheten om tjugoen kristna unga män som halshöggs. Direkt funderade jag och sedan agerade jag så att några kristna åkte till byn där änkorna finns med sina barn. Vi fick loss pengar för att ge dem till att starta små företag som på sikt ska ge dem försörjning. Den här sommaren arbetar vi med uppföljningen av detta.

Jag har avstått arvoden och periodvis även månadslön för att kunna ge vidare till människor i nöd. Det har varit lika viktigt att ge till muslimer som kristna. Det har varit och är min passion. Jag har betalat mina resor, telefon och annat. En sådan här gång måste jag tala om att jag vill ärlighet, osjälviskhet. Jag är därför upprörd över den våldsamma kritik som triggat flera till att hota mig  med dödsstraff.

Mitt inre började direkt arbeta med frågan om vad som kunde göras för att inte fler ska drabbas av det som nu hade hänt i Orlando…. Alla dömer mig för att kasta skuld fastän det jag skrev var till 90 procent självrannsakan och sedan en frågande uppmaning till att uppträda med ansvar men fram för allt stödja alla människors lika värde. Det är nog mer än 10-15 som hotat att nu döda mig. Fler hånar mig för min ålder och jublar över att jag snart ska dö. Ingen tycker att sådant hat motiverar till åtgärder. Några jublar att Facebook stängts för mig och nu ska de ta nya initiativ… Jag fick frågan av en skarp ”åklagare” som en sen kväll ville veta vilken kyrka jag arbetar för nu… Jag svarade att det är en kyrka på Sumatra… annars arbetar jag hemifrån.

Senare idag (18 juni) ska jag beskriva något ändå viktigare och samtidigt i närheten av hur jag tänker kring terrorhandlingen som vi vet kommer att upprepas…

Mitt namn (Stanley Sjöberg) är förfalskat och en lögn

Två olika personer presenterar sig med mitt namn på Facebook för att låtsas vara jag. Just nu finns ingen gräns på hur jag är måltavla för hat och hot med hånfulla texter som når mig.

JAG HAR KONSEKVENT LÄMNAT FACEBOOK OCH TWITTER – NU FÖR ALL FRAMTID OCH HOPPAS KUNNA FINNAS KVAR PÅ DEN HÄR TRÄFFPUNKTEN, MIN BLOGG.

Jag ber dem som har tillgång till Facebook att möjligtvis upplysa att när min bild och mitt namn kommer upp som om det är ett initiativ av mig, så är det falskt.

Här på min blogg ska jag vara mer aktsam än någonsin med mina ord och därmed inte utsätta mig för det hejdlösa hat som drabbat mig senaste dagarna.

Med vänlig hälsning

Stanley Sjöberg

 

Det här borde alla bli medvetna om mitt i livet!

Jag vill ge ett kortfattat bibelstudium inför helgen och uppmärksamma änglarna som en viktig del i vårt liv. Så här står det i Hebreerbrevets 1:a kapitel; ”Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?!”

 

Vuxna människor menar kanske att berättelser om änglar passar bra i söndagsskolan eller kanske vid gamla människors dödsbädd. Bibeln ger exempel och undervisning om att det är mitt livet som vi människor behöver det stöd änglarna ger. Jesus är vår Frälsare! Den helige Ande verkar så som Gud vill. Änglarna är ofta operativa, handlingskraftiga personligheter i vår vardag och i gudstjänsten. Ofta är det så att vi vittnar om att Gud var med i olika sammanhang, men närmare betraktat var det änglar som tjänstgjorde å Guds vägnar, ledda av den helige Ande.

  1. Änglarna har liturgiska och diakonala tjänst

Grundtexten har två olika ordval som beskriver änglarnas betydelse. I vers 14 står det att änglarna är i tjänst (leiturgoi) och att de tjänar (diakonian). De leder oss i gudstjänsten med tillbedjan inför Gud. Det är då vi får tala i tungomål, som är ett av änglarnas språk! Änglarna stödjer oss människor i praktisk omsorg för vår vardag.

  1. Änglarna är många och har olika uppgifter

I Daniels bok (7:10) beskrivs hur det är 101 miljoner änglar kring Guds tron. Mose såg en liknande syn vid Sinai berg (5 Mos 33:2). Elisa såg en stor skara änglar (2 Kung 6:16). De gav beskydd när fienden planerade ett dödligt angrepp. När Jesus lät sig korsfästas fanns tolv legioner änglar beredda att försvara honom, om han hade bett om det (Matt 26:53). Det hade inneburit 72000 änglar av Guds härskara.

  1. Änglarna har olika utseende och olika uppdrag

Keruberna är de främsta som står intill Guds tron (Hesekiel 1:13-26). Seraferna har vingar (Jes 6:1-3). Överänglarna nämns vid namnen Gabriel och Mikael i Bibeln, inom judendomen har fler namn givits, Raphael, Uriel, Phanuel.

Änglarna har ett utseende som påminner om hur vi människor ser ut (Daniel 8:15 och Sakarja 1:8-10).

  1. Många av Bibelns personer fick se änglar, något som också sker i vår tid!

Abraham och Sara (1 Mos 18:2, 22:11-18); Hagar (1 Mos 16:7); Lot (1 Mos 19); Jakob; vid cirka 30 olika tillfällen berättar Bibeln om människor som fick se änglarna.